JACK THE GIANT SLAYER

Nu har jag då sett den där andra storslagna sagobaserade filmen som kommer i år. Denna gång är det sagan "Jack och Bönstjälken" som står till grund för filmen. Jag har väntat på den i ett helt år extra pga försenad release då de ville ha extra tid att bättra på specialeffekterna. Ikväll hade den då äntligen premiär. Jag var och såg den och ska nu berätta vad jag tyckte. Men först lite om filmens handling för er som är obekanta med den klassiska sagan.

När en ung man av misstag öppnar upp en stängd väg mellan två världar blossar kriget mellan människor och jättar upp på nytt. Jack (Nicholas Hoult) måste bege sig till jättarnas rike för att rädda den kidnappade prinsessan Isabelle (Eleanor Tomlinson).

Filmen var värd att invänta. "OZ The Great And Powerful" var bättre. Men på betygskalan så är den inte långt ifrån lika bra. Men det här med filmatiseringar av gamla sagor verkar vara en trend som är här för att stanna. Och visuellt så är det här en av de bästa filmerna i sin genre. Jättarnas värld som filmens karaktärer kommer till då de klättrat upp för bönstjälken är väldigt vackert gestaltad med sina stora fästningar och bergformationer som föreställer jättars ansikten. Likaså är vyn då de sitter uppe i bönstjälken och tittar ner väldigt vacker där ovanför molnen.

Historien är förstås lite omgjord och vuxnare. Inget för de minsta barnet alltså. Jättarna som finns däruppe i den andra världen är långt ifrån snälla. De äter människor och beter sig ganska vidrigt i allmänhet. Men de är väldigt snyggt framställda med CGI effekter. Annars är det förövrigt ganska många likheter med original sagan. En bondpojke som klättrar upp för en bönstjälk för att rädda en prinsessa undan hungriga jättar. Så långt stämmer det. Sedean förvandlas slutet av filmen till mäktiga slagfält och strider mellan människor och jättar i sann fantasy anda.

Ewan McGregor gör en rolig gestaltning av en riddare som är lojal mot sin kung. Och Nicholas Hoult har växt till sig efter genombrottet som den mobbade pojken i Hugh Grant filmen "About a boy". Den sköna prinsessan spelad av Eleanor Tomlinson är vacker att vila ögon på också. Samt är Stanley Tucci bra i den skurkroll han spelar i filmen.

Gillar man storslagna 3D-fantasyfilmer gjorda med glimten i ögat så kan den här filmen starkt rekommenderas. Och så är det förstås intressant att se regissören Bryan Singer utforska en för honom ny genre.

https://www.discshop.se/filmer/dvd/jack_the_giant_slayer_import_sv_text/P145350

FIFTY SHADES FREED

Nu har jag då efter ett litet break i läsandet av sista "Fifty shades of Grey" boken faktiskt även läst ut den tredje och sista boken som har den svenska titeln "Femtio nyanser av frihet". Det var värt mödan att ta sig till slutet. Jag ska nu berätta vad jag tyckte. Men först lite om handlingen i boken.

Allt fortsätter där bok 2 slutade. Christian Grey har överlevt en flygkrasch med sin helikopter. Anastasia och Christian har fått reda på att Jack Hyde ligger bakom det attentatet. Efter denna omtumlande händelse bestämde de sig för att gifta sig. Så bok 3 börjar med deras bröllop och smekmånad. Hela deras värld är fylld av passion och glöd. Detta enda tills de kommer hem ifrån smekmånaden och vardagen dyker upp. Då gör Christian Greys kontrollbehov sig väldigt påtagligt. Men de börjar så smått finna en balans där Anastasia ger efter lite för Christians kontrollbehov samtidigt som han får minska på det. Dock är det inte så lätt för Christian då Anastasia ofta är dumdristig och övermodig vad gäller sin egen säkerhet. De omges hela tiden av livvakter pga attentatet Jack Hyde gjorde sig skyldig till. Han fortsätter nämligen med sina försök att på alla sätt skada Christan Grey. Men de finner som sagt en ganska bra balans i detta. Tills det sker en massa omtumlande saker som verkligen var det Anastasia Grey fruktat mest att skulle hända.

Att ta sig tid att läsa ut trilogins sista del visade sig vara värd mödan. Man får svar på alla de frågor som väckts under läsningen av böckerna. Jack Hydes bakgrund får man veta om. Hela bakgrunden till Christian Greys mer kontrollerande drag och hans udda intresse för minst sagt hårt sex. Men det som framför all är fint med berättelsen är just det titeln talar om. Det är att Ana och Christian tillslut finner sig fria. Han lyckas släppa på sitt kontrollbehov. Hon lyckas att acceptera de sidorna hos sin nye make mer och mer. Men transportsträckan dit är ibland ganska seg om den inte är kryddad med väldigt mycket sex. Annars är det bara gräl kring smågrejer som exempelvis att Anastasia fortfarande vill ha sitt efternamn Steele kvar på sin arbetsplats etc. Men då man passerat allt detta i boken så drar spänningen igång. Allting händer efter vartannat och man kan omöjligt lägga ifrån sig boken. Väldigt spännande blir det hela att läsa.

Jag kan starkt rekommendera boken "Femtio nyanser av frihet". Gillar man böcker med passion, erotik och glöd så är det här precis rätt bok. Men att ha läst de andra böckerna först är verkligen nödvändigt för att kunna förstå boken. Den här delen innehåller också de hetaste och mest upphetsande sexscenerna under hela trilogin. Så det härligaste har författarinnan sparat till sist.Historien får alltså en väldigt värdig avslutning.